För mig har döden varit en ständig följeslagare i mitt liv ända sen jag var 11 år och min pappa dog i hjärtinfarkt!
Att leva är att dö en smula...
Uttrycken om liv och död är många, men oftast stämmer dom. Ofta går dom hand i hand.
Generellt har människor svårt att tala om döden. Något som jag inte har...
Jag har själv mycket noggrant talat om för min familj hur jag vill ha det den dagen jag själv dör...
Begravning, musik och framförallt donation, som jag tycker är en otroligt viktig fråga!
Inget som dom vill lyssna till precis... och jag kan väl förstå.
Men jag vill verkligen inte att någon ska känna tvivel, den dagen det är dags.
Ingen ska heller få något som helst dåligt samvete.
Det finns ju det Vita Arkivet, och det är ju en mycket bra idé, men jag vill även veta att jag förmedlat vad jag vill medan jag fortfarande lever...
Jag själv finns med i Donationsregistret sedan många åt tillbaka. Så självklart!
Man måste vara villig till att ge det man skulle vilja få...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar