RÖTTER I BOHUSGRANITEN...

Lysekil är min mammas födelsestad och hit har hon slutligen flyttat tillbaka efter många år i min egen födelsestad Stockholm.

Här i Lysekil är dessutom min storebror född och vi båda är döpta i Lysekils kyrka.

Många av min barndoms somrar har jag tillbringat här, både före och efter att min pappa gått bort.

Men av helt personliga skäl är också detta en stad som aldrig lyckats placera sig i mitt hjärta, vilket är smärtsamt då mitt egna svenska arv och historia till stora delar härstammar härifrån...

Det är också smärtsamt vackert, att gå runt på klipporna och blicka ut över det blå till synes oändliga havet.

Detta karga landskap som kan se så hårt ut, men där trots allt det vackra lyckats slå rot...

Jag tänker framförallt på dom vackra och rosa Strandpiltarna som ståtligt visar upp sig i all sin prakt just nu.

Och vem vet, en dag kanske jag också kan känna att jag lyckats slå an en liten rot i den vackra bohusgraniten...♥

Foto: Zimmer's alla rum...