...har visat sig inte vara det allra lättaste.
Har ju haft kroppen i ett omänskligt och uppskruvat tillstånd så länge, att jag knappt vet hur något annat känns...
På torsdag ska jag på återbesök hos min läkare och under den tid som varit sedan han och jag sågs sist, så har jag verkligen försökt att ta hand om mig själv på bästa sätt.
Att få komma intill och prata med någon tycks ju ta sin lilla tid, för dit har jag inte kommit ännu.
Tre veckor har nu passerat sedan jag tog kontakt med vårdcentralen, och det är väl först nu som jag känner att jag börjar varva ner, och då menar jag börjar...
Dom två första veckorna vad jag med på jobbet varje dag i tanken, eftersom jag visste alltför väl hur planeringen låg.
Jag satte till och med väckarklockan det första, för man ska ju inte kasta bort sin tid med att sova...
Ett dåligt samvete och känslan av misslyckande ligger ju också och gror och skaver konstant, hatar att känna mig svag, eller ännu mer att människor ska stämpla mig som svag, när jag vet att jag faktiskt är precis tvärtom!
Det har krävts en enorm styrka för en person som jag att ta detta steg till att lyssna och sätta mig själv i första rummet.
Har alltid varit rejält stresstålig och kunnat hantera och balansera rätt många bollar i luften samtidigt.
Både yrkesmässigt och privat.
Men till slut blev dessa bollar ändå för många, för stora och för tunga...även för mig.
Och alla varningsklockor som jag tidigare så väl lärt mig att ignorera och parera, har jag nu ganska så noggrant försökt lyssna på.
Jag tar allt i min egen takt och på mina villkor.
Ingen väckarklocka, jag går och lägger mig när jag vill, och jag går upp när jag vill.
Och från att ha sovit så dåligt på nätterna under så lång tid, har jag nu det sista faktiskt sovit hela nätter i sträck.
Och som om inte det räckte, så har jag även vissa dagar sovit ännu mer...
Kan verkligen inte fatta hur trött man kan vara!
Det senaste har jag läst flera stora artiklar i diverse olika tidningar och på nätet om just stress på arbetsplatser och vad det gör med oss i förlängningen.
Män som kvinnor drabbas i allt större utsträckning, och det kan ju rimligtvis inte vara rätt...
Antalet anmälda arbetssjukdomar som beror på de här orsakerna har ökat med drygt 70 procent sedan år 2010.
Här kan vi verkligen snacka om varningsklocka, big time!
Ett stort steg i detta är att Arbetsmiljöverket nu har beslutat om en ny föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö. Beslutet togs den 22 september i år.
Detta ska vara ett led mot bättre hälsa på arbetsplatsen.
De nya reglerna börjar att gälla den 31 mars 2016.
Och som i mitt fall där långvarig stress på arbetsplatsen spetsats med ytterligare svåra situationer av stress, då blir det till slut ohanterbart.
Så jag är tacksam att jag till slut lyssnade på min egen kropp och tog steget för att se till att jag själv mår bra, för i slutänden så är jag nog allra viktigast för mig själv och min familj.♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar