Och då talar jag inte om alla dessa ljus jag tänder här hemma för att skapa den där mysfaktorn som man vill komma åt under denna mörka årstid.
Nä, dom har tänts för ett helt annat typ av mörker.
Vansinnesdåd i vårat eget Trollhättan, terrordåd runt om i vår värld, men som också kom oss så nära i och med attentaten i Paris...
Svårt att hantera ett mörker av detta slag, som är så avgrundsdjupt.
Vänner som har förlorat anhöriga i svåra sjukdomar, ett mörker det också, och mina tankar är med dom, och det tända ljuset får symbolisera just det, att man finns med dom i tanken.
Men idag den 21 november finns det bara en enda anledning till att jag tänder detta ljus, och för en enda person...nämligen min pappa.
Den 21 november 1979 dog min pappa i hjärtinfarkt, idag hela otroliga 36 år sedan, men i minnet bevarat såsom igår...
36 år känns ju som en hel evighet, men vissa saker kan inga år i världen ändra.
Han har alltid fattats mig, och inom mig finns för alltid ett hålrum för just den platsen som är min pappas.
Ta vara på varandra!
Fira det som går att fira, och låt dom ljusa stunderna få segra över dom mörka.
Så än en gång tänder jag ett ljus den 21 november, skänker min pappa en tanke som jag gör varje dag och gläds åt det jag har här och nu, och hoppas att ni alla gör detsamma. ♥
Foto: Zimmer's alla rum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar