Precis då väcks jag av beskedet att min mamma är på väg ännu en gång i ambulans till NÄL här i Trollhättan...
Min mamma har fram tills nu haft två hjärtinfarkter på fem år, den senaste i somras som var riktigt, riktigt allvarlig.
Min mamma har inte mått bra på mycket länge.
Och det handlar inte bara om hjärtat.
Hon har fått en rad olika symptom efter infarkterna, och det kan man få efter sådana stora trauman.
Kroppen kan slås ut på så många olika sätt när hjärtat tar skada tillsammans med alla andra organ.
För drygt en månad sedan fick hon även diagnosen, Struma.
Men symptomen är fler, och ingen läkare har hittills lyckats att hjälpa henne.
Och nu på dom tidiga morgontimmarna slogs hennes kropp ut ännu en gång...
Hjärtat, genom bland annat EKG, verkar ok, men denna gång lider hon av blodbrist, och det blev genast aktuellt med blodtransfusion.
I morgon hoppas vi få veta mer, då det är vardag och allt fungerar och rullar på som vanligt inom sjukvården...
Man är så maktlös när man står bredvid, och man vill bara att allt ska bli bra.
Efter att hon kommit upp på avdelning, åkte vi hem igen, tillsammans med just den där maktlösheten.
Bestämde oss för att ta en rejäl och stärkande långpromenad runt det vackra slussområdet och i det lika vackra vårvädret.
Härligt att se hur allt verkligen anstränger sig för att snart få slå ut i full blom.
Känner att jag behöver all energi jag kan få, och solen brukar alltid påverka mig positivt.
Om en stund ska vi åka upp och hälsa på hos min mamma igen, och jag önskar verkligen att jag kunde fylla henne med lite av vårens energi, så att hon också ännu en gång kan få blomma...♥
Foto: Zimmer's alla rum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar