Och man frågar sig verkligen hur det gick till och vart alla dessa år tog vägen...?
Alla mödrar är väl stolta över sina barn, så även jag naturligtvis.
Att ha förärats att få bli mamma till dessa två söner som vi har, är en ynnest, som dom själva inte kommer att förstå förrän den dagen dom själva får barn.
Dom är källan för självaste livet, och dom har fyllt mitt liv med så mycket mer än dom kan ana.
"Lilleman", eller Viktor har alltid varit full av energi, och redan i magen visade han oss sin livfulla personlighet, för det var verkligen ingen stilla stund där inte.
Och så har det fortsatt.
Alltid något på gång och full av idéer.
Aktiv i mycket, och omger sig med många vänner.
Alltid omtänksam och med ett mycket stort hjärta.
Alltid nära till skratt och skämt, men lika lätt för att bli förbannad...
Och helt ärligt, så har jag sagt så många gånger att det finns ingen annan som kan få mig att skratta så som han, och lika lätt som han kan få mig att skratta så kan han också få mig topp tunnor rasande!
Vi är lite lika på det sättet...
Men det är en villkorslös kärlek jag har till mina söner, och jag vet att jag bara har haft dom till låns.
Och även om jag vet att han tycker att det ibland är mycket "tjat och gnat", så vet jag också att han har fått med sig en hel del annat i sitt bagage, såsom till exempel kärlek, ärlighet och viktiga grundvärderingar.
Att stå på egna ben och gå sina egna vägar ska ju alla göra tids nog, och min äldste gör ju detta redan, och nu börjar det alltså så sakteliga bli dags även för Viktor.
Och jag hoppas att han även fortsättningsvis kommer att använda sig av sitt bagage och att det kommer att leda honom på rätt väg genom livet.
Nu ska han ju som väl är inte flytta än, så lite kan man väl fortsätta att försöka påverka även om han nu är myndig... ;)
Hjärtat håller på att svämma över när man sitter och tittar igenom gamla som nya fotografier, och man inser att man har så många fina minnen tillsammans.
Och att tiden som vanligt gått alldeles för fort.
Och visst saknar man den där tiden då dom var små och man hade en mer framträdande roll i deras liv.
Men faktum kvarstår ju att vi ändå är en familj, och jag kommer alltid att finnas här när dom som mest och bäst behöver mig, det ska dom aldrig behöva tvivla på.
Och jag kommer också göra allt för att dessa två bröder ska finnas för varandra genom hela livet, såsom dom hittills har gjort.
♥ GRATTIS VIKTOR PÅ 18-ÅRSDAGEN! ♥
Foto: Zimmer's alla rum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar