När jag såg det här klippet för första gången, så kände jag mig så träffad!
Samma dag som jag flyttade hemifrån när jag var 20, så förvandlades jag från en slarva till en pedant...
Hur denna transformation gick till vet nog ingen riktigt, men jag har alltid velat ha saker och ting på mitt sätt.
Naturligtvis hade jag mycket med mig hemifrån, så är det ju, även om man inte alltid vill tillstå det.
Jag gillar ordning och reda, och var sak på sin plats, så även på mitt jobb.
Oordning kan få mig att må riktigt dåligt, och då menar jag verkligen riktigt dåligt!
Och eftersom vi har ett hem där allting faktiskt har sin plats, så vet jag ju innerst inne att vi egentligen aldrig har det speciellt stökigt.
Jag vill ha ett hem att trivas i, och där även dom som kommer på besök ska trivas.
I helgen har vi varit i Helsingborg, och yngste sonen blev kvar hemma.
Och i mina mått mätt, så hade vi det rätt så stökigt när vi åkte.
Stökigt behöver inte vara total oordning för mig, utan det räcker med att det kanske inte har blivit dammat eller dammsugit på ett tag.
Nu hade det visserligen både dammats och dammsugits innan vi åkte, men den där riktiga storstädningen har låtit vänta på sig, och med all rätt, då sommar och semester har fått komma först!
Så när sonen ringer och talar om att dom ska bli ett gäng på lördagskvällen, så känner jag mig inte alls bekväm med det.
Till största delen är det ju naturligtvis att dom ska vara ett gäng där hemma med allt vad det innebär när man är 18, men också för att jag anser att det inte är den ordning som jag vill att det ska vara...
Jag hör ju själv hur tokigt det låter, men sån är jag!
Då är det ju extra roligt när killkompisar kommenterat hur det ser ut här hemma, och då på ett positivt sätt, såsom att vi till exempel har ett riktigt mysigt kök...♥
Och när vi kom hem, så kunde jag följa dessa besökare i deras egna spår.
Jag har mycket prylar, många stilleben och som sagt, var sak på sin plats...
Jag ser att dom lyft och kollat på saker, och det är väl rätt inbjudande kan jag tänka mig.
Men den där lilla skillnaden när dom ställt tillbaka sakerna och inte riktigt på mitt sätt, ja, den ser jag ögonblickligen!
Kan vara något att söka för, men vad gör man när man är en detaljnisse av alltför stora mått?
Men jag gillar att man väljer att vara här och att alla känner sig välkomna.
Och jag gillar att få höra att dom trivs, med eller utan storstädning...
Dock kände jag mig ju riktigt träffad när jag såg detta klippet, så jag kanske kan börja med att anta en lite mindre militärisk inställning till både städning och besök...
Hur det nu ska gå till?! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar