Men så får det vara just nu, när energin liksom inte finns till hundra.
Och några energidepåer att ta ifrån har jag inte heller, så man får bara acceptera att läget är som det är.
Efter mitt blogginlägg om mina klimakteriebesvär, så har jag från flera håll fått höra att jag definitivt inte är ensam...
Detta blogginlägg kan du läsa här.
Kul att få positiv respons, på något så negativt som detta är.
Tyvärr också fått höra att det i deras fall också tagit så lång tid för att bli lyssnad på och för att få rätt hjälp.
Tycker att det är skrämmande då detta är så otroligt vanligt, då vi är 800 000 kvinnor om året som drabbas bara i Sverige.
Och symptomen är verkligen inte att leka med!
Just nu är jag sjukskriven, då min bäckenbotten tagit så mycket stryk, och smärtorna i denna nedre del är stundtals helt olidliga.
Men genom att vara öppen och belysa problemen, så får man också veta att man har varit till hjälp för andra. Känns bra!
Och dom som "bara" genomlider vallningar eller rent av ingenting, ja dom är jag riktigt avundsjuk på.
Klimakteriet för vissa (mig) är så mycket mer, och det är svårt att förlika sig med att dessa kvinnobesvär på ett så jävligt sätt kan påverka ens vardag.
Och som sagt, genom mitt inlägg så vet jag att jag inte är ensam, och att jag kunnat vara andra till hjälp.
Ensam är inte alltid stark...♥
Bild: Pinterest
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar