Allt visar man inte upp, och ibland väljer man bort det jobbiga och försöker att fokusera på det som får dig att må bra och som ger positiv energi.
Med min blogg vill jag få inspirera och samtidigt själv få bli inspirerad genom att förmedla det som intresserar mig och det jag själv skapar.
Men ibland skulle jag nog vilja vara mer transparent än vad jag har möjlighet till för tillfället...
Allt är inte alltid bara den där ytan som kan vara lättare att visa upp.
Det finns alltid mer där bakom masken...
Eftersom jag befinner mig i en situation som många anser är helt ovärdig, omänsklig och ofattbar, naturligtvis också jag själv, så hittar jag tröst i att jag äger min historia oavsett vad andra säger och gör.
Däremot så finner jag det ganska intressant att ingen vill höra denna historia från början till slut.
Men det säger nog mer om dom än om mig...
Men det säger nog mer om dom än om mig...
Och eftersom jag också vet att jag från början heller inte var ensam, så ser jag också fortfarande den där personen som jag alltid varit och fortfarande väljer att vara.
Den som står upp för sig själv och för andra när felaktigheter begås, som inte tolererar orättvisor eller maktmissbruk.
Den som inte låter sig manipuleras för att den vägen skulle kunna vara enklare och lättare.
Jag kan fortfarande titta mig i spegeln, även om det idag bara är mig själv som jag ser där.
Och när jag tittar på henne som jag ser där i spegeln, så ser jag också någon som har fått betala ett alldeles för högt pris för att tålmodigt och under så lång tid stå rakryggad mitt i något som jag inte har valt själv.
Att den egna hälsan till slut fick bli insatsen, då har det verkligen gått alldeles för långt, och med vetskapen att man signalerat att man inte mår bra.
Ensam är stark säger man, men ensamheten som man inte väljer själv, den sårar och söndrar en människa mer än vad jag tror att någon förstår.
Men man lär sig att dom som verkligen bryr sig, stöttar och som också verkligen känner en, dom är inte många, men dom betyder desto mer.
Dom är som små diamanter bland allt grått grus.
Och jag har aldrig för avsikt att gömma mig eller att sätta på mig en mask, även om det ibland är enklare.
Min grundinställning till livet, min moraliska kompass och min obotliga optimism får mig att fortsätta att se möjligheter och ljusglimtar, där jag vet att många i min situation hade knäckts totalt för längesen.
Tacksam för dom fina vänner jag har, min familj och framförallt för min man, han som står upp för mig när jag själv inte orkat eller kunnat.
Behind every mask there is a face, and behind that a story.
Foto: Zimmer's alla rum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar