Med start igår så har vi ännu en gång antagit utmaningen med 66 Day Challenge, jag och Magnus...
Vi gjorde denna resa för nästan två år sedan och det gav så fina hälsomässiga resultat som jag tyvärr tappade bort på vägen när livet vändes upp och ner för mig förra hösten.
För två år sedan trodde man att jag eventuellt hade haft en hjärtinfarkt, men det var mitt skyhöga blodtryck som till slut gav kroppen en rejäl varning.
Min pappa dog i hjärtinfarkt 1979 och min mamma har haft två stycken kraftiga infarkter, så jag kände en oerhörd lättnad när undersökningarna visade att det inte var en infarkt.
Både skyhögt över -och undertryck resulterade i omedelbar medicinering som skulle vara livet ut hette det då.
Men jag som person har lite svårt för att tro att bara medicin hjälper, man bör bidra med något själv om man kan.
Dessvärre är det inte allt man kan ändra på och den långvariga stress och press jag dagligen upplevt under så lång tid var något jag där och då tyvärr inte kunde ändra på.
I samma veva fick Magnus höra talas om denna då nya bok av Ulrika Davidsson, där effekterna bland annat var bättre blodtryck.
Efter dessa 66 dagar mådde jag hälsomässigt väldigt bra och hade tappat 12 kg i vikt och Magnus 17 kg.
Men det var inte vikten som var det stora för mig även om det blev en bonus om man säger som så...
När jag var tillbaka till min läkare kunde han konstatera att mitt blodtryck var normalt och att jag kunde sluta att medicinera! Han tyckte det var lika fantastiskt som jag.
Tyvärr så mådde jag ju inte så bra på andra sätt och när jag till slut kraschade i oktober förra året så kom jag ifrån alla former av rutiner och sammanhang.
Och den stress och press som jag fått uppleva efter den kraschen är ingenting jag önskar att någon ska behöva få gå igenom.
Däremot så har jag själv varit tvungen att följa min inre moraliska kompass för att få må bra.
Att stå upp för sig själv och även för många andra är något som jag tar för självklart och alltid har gjort, att kämpa för det som är rätt och riktigt sitter i ryggraden. Men när det tillåts gå så långt att man blir sjuk på grund utav en situation som du till slut ändå inte kan påverka, då måste man fatta tuffa beslut och sätta sig själv i första rummet.
Det har varit en tuff och mycket ensam resa, men i efterhand har jag dock fått många kvitton på att jag har agerat rakryggat och att jag faktiskt har betytt mycket för så många.
Kvitton som däremot hade betytt så mycket mer om dom kommit när jag var sjukskriven, ensam och mådde som sämst. Då hade dom betytt som mest.
Att få veta att man är en förebild, en som är duktig på det man gör och på att lära ut den kunskapen, det betyder så mycket eftersom det är något jag alltid eftersträvat i min yrkesroll.
Att man inspirerat till att någon annan har som målbild att en dag få ta sig an samma yrkesroll, det är väl det bästa kvittot av alla.
Att veta att man haft stort förtroende för mig och dessutom också haft väldigt roligt tillsammans med mig, allt detta bär jag nu med mig framåt.
Hälsan är allt och till slut så måste man kapa det som söndrar.
Som om inte allt var tillräckligt med detta, så genomgick jag en gastroskopi i juni för mina magsmärtor då jag länge dragits med magkatarr och man var orolig för att det kanske övergått i magsår.
Döm av min förvåning när undersökningen slutar med att dom misstänker cancer i matstrupen...
Fem veckor i ovisshet upp i allt annat, får jag till slut det mycket positiva beskedet att det inte var cancer.
Befann mig på semester i Frankrike när läkaren ringde och kände mig tacksam att få vara på min favoritplats under ett sådan besked, det finns mycket att få vara tacksam för trots allt.
Nu håller dom koll på mig halvårsvis och det är också något att vara tacksam över.
Livets lotteri...
Dessutom har så mycket positivt hänt på väldigt kort tid nu och jag mår också så mycket bättre än på väldigt länge.
Att åter få finnas i ett sammanhang, ha roligt och att få anta helt nya utmaningar är så jäkla härligt.
Men så var det det där med för högt blodtryck.
Det kom ju tillbaka i och med att kroppen kraschade och jag har verkligen inte för avsikt att medicinera livet ut, inte än...
Så jag gör om denna hälsoresa, för det finns så många sätt att få må bra på och nu vill jag bocka av dom allihop!
Tacksam över att Magnus hänger med även denna gång, för allt går så mycket lättare när man är två! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar