JÄVLA SKITSJUKDOM...

Jag började blogga för 10 år sedan och har sedan dess varit flitig med det till största delen av denna tid som passerat. 

Ibland så påverkar yttre faktorer min energi till att både skriva, fota och till att vara kreativ över huvud taget. 
Bloggen kom till just för att jag skulle få ut lite av all min kreativitet som alltid ligger och puttrar under ytan.

Nu blev det en lång paus sedan förra inlägget som ju handlade om att stödja Ung Cancer genom att köpa deras armband med budskapet: FUCK CANCER.

Sedan det inlägget har vår familj förlorat en mycket och oerhört högt älskad familjemedlem i just cancer, nämligen min mans far, min svärfar och mina båda söners farfar.

En man som gett oss så mycket kärlek, omsorg och trygghet bara genom sitt sätt att vara och som person.

Som ingift i familjen är jag så enormt tacksam att jag fick just Uno som svärfar och därmed mina söner sin farfar, den absolut bästa!

I torsdags var det begravning i Helsingborg och det var en så vacker och ljus sådan.

Röda rosor gick som en röd tråd genom hela begravningsceremonin, för det var ett signum på kärleken mellan mina svärföräldrar.

"Ser du månen där du är i kväll" med Thomas Stenström spelades och den kommer vi nog alla bära med oss nu och förknippa med just Uno.

Så många som fanns på plats för att hedra honom och för att ta ett sista farväl, just för att han varit den person han varit, både i det privata och i sin yrkesroll som polis.

En man som aldrig klagat genom sjukdomar och diagnoser.
Men till slut fick sjukdomen övertaget och det känns både sorgligt och orättvist.

Så glad att vi alla fanns på plats för att hinna ta avsked och få sagt det som är viktigt att få sagt i en sådan stund. Väldigt fint att det också fick ske i hemmet.

Känner så starkt för min fina svärmor som mist sin livskamrat sedan 1955.

Han fattas oss allihop…

Och som det står på det tidigare nämnda armbandet: FUCK CANCER!

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker.

Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer…

Foto: Zimmers alla rum...