Då började det hända saker i kroppen som sakteliga skulle förändras från flicka till kvinna, och vid 11 års ålder kom mensen. Alldeles för tidigt kan jag säga!
En gång i månaden skulle man nu dras med detta röda och hormonella elände i ganska många år framöver.
Dessutom skulle jag ju extrautrustas med smärtor från helvetet som gjorde att jag oftast fick vara hemma både från skola och jobb någon av dessa dagar som denna vecka utgjorde.
Sängliggandes och med varma grytlock i en frottéhandduk på magen, som skulle lindra den värsta smärtan.
Till slut fick jag börja med p-piller i medicinskt syfte.
Med då skulle det ju bara visa sig att just detta var inget för mig.
Som pricken över i:t så toppades allt av PMS-besvär i ren allmänhet.
Veckan före mens var jobbig på grund av just dessa besvär, samt att äggstockarna smärtade konstant.
Med andra ord så försvann två veckor i månaden till att inte vara sig själv...
Och så här höll det på.
Dessutom hade jag lätt för att få cystor på äggstockarna, men dom försvann av sig själva, antagligen samma väg som dom kom ifrån.
Efter två graviditeter och förlossningar trodde jag att det hela lugnat ner sig.
Men då skulle det visa sig att jag istället skulle utrustas med stora störtblödningar istället.
Och dom kom alltid helt oanmälda och vid helt olämpliga tillfällen som t ex på fest, i affären, på promenaden eller på jobbet...
Detta styrde många år av mitt liv.
2006, när jag var 38 år, opererade jag till slut bort min livmoder.
Ett av dom absolut bästa beslut jag någonsin tagit!
Vilken befrielse...
Men nu har dessa hormoner börjat spela mig ett spratt igen.
Och själv förstod jag ingenting till en början, även om signalerna var tydliga.
Ett humör som går upp och ner, hit och dit.
Trött, pigg, glad, ledsen, arg, förbannad, lycklig, olycklig. Ja, ni hör ju...
Hjärtklappning, tappar närminnet, problem med sömnen, värmevallningar och än en gång denna förbannade smärta i äggstockarna.
Ni som inte fattat ännu: Jag har kommit i KLIMAKTERIET!!
Fantastiskt på ett sätt, att veta att ens kropp fungerar och förbereder sig för en andra halvlek
Detta är ju också något som drabbar dom flesta kvinnor, men vi pratar alldeles för lite om det.
Nästan lite tabubelagt.
För vem vill väl vara en klimakteriekossa?! Inte jag iallafall.
Men nu är ju detta ingenting man bara väljer. Så just nu är jag faktiskt en av alla dessa kossor! ;)
Däremot så finns det ju hjälp att få, för att lindra dessa symtom.
Jag fick snabb hjälp via min vårdcentral som kopplade mig vidare till GYN.
Med hela min erfarenhet, så kan jag också lugnt tillägga, att det inte på något vis är som i alla dessa glamofierade reklamfilmer för bindor och tamponger...
Där tycks ju livet vara som allra bäst under dessa perioder, och man tycks ju kunna göra allting så mycket lättare och så mycket enklare, och så mycket mer.
Livet leker, och helst ska du vara klädd i vitt, för vad skulle kunna hända liksom?
Dessutom är ju inte denna vecka röd på något vis i reklamens värld, nä, där är den ju oftast blå...
Det är tur att man aldrig träffat på dessa manusförfattare, som jag av någon konstig anledning misstänker är män allihop...!
Men upp i alltihop, så måste man försöka se saker och ting med lite humor.
Och häromdagen när vi hade tropisk värme här i Trollhättan och jag satt på bussen på väg till jobbet, ja då drabbades jag av en ordentlig värmevallning, som grädde på moset...
Kan säga att då hade det varit lätt att följa instruktionen på bussens ruta! ;)
Foto: Zimmer's alla rum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar