Att inse att någon annan ser hur jag mår och också talar om detta för mig, känns väldigt märkligt.
Att någon annan också talar om vad jag ska göra för att bli bra igen, och att till slut ge efter och bara göra som jag blir tillsagd, känns ännu märkligare.
Trodde aldrig att jag själv skulle hamna i en situation som denna, men nu har jag gjort det, och jag tog ju dessutom steget själv, ett steg som får ses som det första mot att få må bättre och att nu är det mig det handlar om, och ingenting annat!
Och i mitt fall handlar det just nu bara om tid, och att tillåta mig själv att ge mig denna tid som det tar att komma igen.
Tid och tålamod...
I veckan träffade jag en läkare, som kändes lugn och klok, och som faktiskt talade vanlig, begriplig svenska och inte i en massa fina medicinska termer, som läkare annars lätt kan sprida runt omkring sig.
Och under den timmen som vi pratade sa han en sak som var så enkel och som gick rätt in och som fick mig att lika enkelt förstå varför jag hamnat där jag är:
FÖR ATT BLI UTBRÄND MÅSTE MAN HA BRUNNIT...
Så nu gäller det att sakta men säkert hitta tillbaka till lågan.
Bild: Pinterest
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar