Men efter år av ont och lidande, träffade hon äntligen på en läkare som tycktes ta sig tid till att kolla upp mer än det som hittills gjorts, och som såg allt i ett större perspektiv.
Det visade sig ju omgående att hon led av blodbrist, och blodtransfusion sattes in tillsammans med intravenöst järn.
Sedan har detta följts av diverse olika undersökningar.
Och igår klockan 11.00 i ett rum på NÄL, fick min mamma svaret på allt det onda, ett svar som känns så fruktansvärt svårt att ta in och förstå, och man önskar verkligen att dom hade hittat detta så mycket tidigare.
Min mamma har TJOCKTARMSCANCER!
Att bara skriva detta ord, får mina ögon att grumlas av tårar och hela min kropp att skälva.
Jag har under hela denna långa tid funnits där och även ifrågasatt läkarna, sagt att dom fokuserat på fel saker.
Denna totala maktlöshet är så in i helvete frustrerande och bedövande...
Med sina två hjärtinfarkter i bagaget, så vill jag verkligen inte att min mamma ska behöva gå igenom mera.
Men nu finns det inget val, och min mamma är en seg och stark kvinna, så hon kommer naturligtvis ta upp kampen även mot detta för att äntligen få må bra igen!
Och jag kommer som alltid att finnas vid hennes sida, kanske inte alltid lika stark, men jag är där, och hoppas att det räcker långt...
Min mamma och pappa gav mig livet, så det jag kan ge tillbaka är i dessa mått mätt nästan ingenting.
Och jag hatar, verkligen hatar, att ännu en gång behöva säga: FUCK CANCER!!
Bild: ungcancer.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar