Hur man tar ett sådant här besked är så olika från person till person.
Jag är min vana trogen, och det innebär att jag måste få så mycket fakta om situationen som möjligt, vilket än så länge är svårt, då alla undersökningar ännu inte är gjorda.
Just nu är man chockad, ledsen och väldigt mycket arg.
Arg för att jag vet att detta hade kunnat upptäckts så mycket tidigare, och besparat min mamma så mycket ont, och den känslan är nu allra jobbigast.
Att få prata och ventilera är för mig väldigt viktigt, och här är även min blogg viktig, den får ibland vara min ventil, när jag behöver luftas...
Men helt plötsligt känns det väldigt ytligt att visa inlägg om till exempel prylar, kläder, inredning, resor och mat.
Allting får helt nya proportioner, om vad som verkligen och egentligen är viktigt här i livet.
Kan väl säga att detta visste jag redan innan, men man blir så brutalt påmind, när livet ännu en gång blir en prövning.
Men så slår det mig med lika stor kraft, att det är ju allt det här andra som faktiskt också är livet, när vi lever...
Att få omge sig med saker och människor man tycker om, att få hålla på och greja med sådant som intresserar en.
Att få resa och upptäcka nya och gamla platser, att få ta del av det som vi har möjlighet till.
Och att få äta den där goda maten, medan vi har förmågan att till fullo kunna njuta av den.
Och framför allt, att få vara en viktig kugge i den egna familjen.
Så jag fortsätter att skriva om saker som för tillfället kan tyckas mindre viktiga, för att hylla livet och för att jag har förmågan och kan.
För att jag vet att min mamma läser min blogg varje dag, och för att jag vet att den ger henne inspiration, och för att hon tycker om att kunna hänga med i vad som händer i mitt liv, även när vi inte ses...
Och med gemensamma krafter, ska vi peka finger åt den här jävla sjukdomen, eller hur mamma? ♥
FUCK CANCER!
Foto: Zimmer's alla rum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar