När jag var 11 år dog min pappa. I slutet på november och bara 4 veckor kvar till jul...
Det blev inte roligt med jul efter det. Det fattades alltid något...
Men åren går och med tiden blev väl inte julen så tokig i allafall.
Men allt tog ytterligare en vändning när jag själv fick barn. Det är viktigt med traditioner!
Barn ska ju älska julen tycker jag. Och därmed har jag själv också kommit att göra det...
Men för mig är det inte självaste julafton som är grejen.
Utan alla dessa förberedelser.
Att pynta, baka, göra godis, laga mat, lyssna på julmusik, slå in fina julklappar, skriva julkort, alla dofter och förväntningar som sprider sig i hemmet och alla dessa tända ljus.
Ja, ni fattar... :)
Många utav förberedelserna planerar jag in och gör redan i november...allt för att man inte ska behöva stressa sig igenom allt detta som är så roligt!
Nu är mina söner stora, så vissa saker kan man kanske t.o.m. utesluta...trodde jag...!
Men icke!
Traditioner är till för att hållas får jag höra då...
Och alla dessa förberedelser är ju en del av den jultradition som jag tillsammans med min familj har skapat. Och det är en skön känsla!
Och min pappa han lever vidare i minnet och är med i julfirandet på sitt egna lilla vis, även om han fortfarande och alltid fattas mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar