Idag har vi varit några stycken från jobbet som hälsat på en gammal arbetskamrat till oss.
I april skulle hon pensioneras och såg mycket fram emot detta.
Lagom till sin pension fick hon det hemska beskedet...Cancer!
Hon har nu genomgått en enormt stor operation och står nu under cellgiftsbehandling.
Allt har hittills gått bra!
Och vi slås allihop av hennes glada humör och otroliga "fighting spirit"...
Så underbart att se och höra henne tala om denna period som hon nu går igenom!
Att hitta en sån inre styrka, som även i sin tur ger oss andra energi, är ju helt otroligt...
Det är konstigt att det ska vara genom tråkigheter, hemskheter och sjukdomar, som man själv blir påmind om att livet faktiskt är till för att levas!
Det är här och nu som gäller och vi vet ingenting om morgondagen.
Faktiskt ett motto jag själv försökt leva efter ända sedan min pappa dog, då jag var 11 år.
Att inte skjuta upp saker till morgondagen, att fånga ögonblick, och att fira allt som finns att fira!
Att ge den där komplimangen, att ringa det där samtalet, att ge någon annan lite av din tid.
Inte alltid så lätt, men man gör så gott man...
Jag sitter nu här med en känsla av tacksamhet för varje dag jag får av det som vi kallar livet...
Min arbetskamrat har en tuff tid att gå igenom, och jag är helt övertygad om att hon delar min känsla! ♥
Bild: Pinterest
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar