Hela helgen har varit i något kaosliknande tillstånd, som nu har stabiliserat sig lite, även om mycket känns väldigt ovisst fortfarande...
Att få ett så brutalt besked att någon nära efter en operation slutat andas och drabbats av hjärtstillestånd är chockartat.
Många livsviktiga minuter som har passerat, och som vi ännu inte vet hur det har påverkat.
Ingen räknar med komplikationer och absolut inte av detta livshotande slag.
Men det gäller verkligen att försöka tänka positivt och att ta varje timme och dag för vad den är.
Många jobbiga minnen har också gjort sig påminda dessa dagar, då det just idag också är 37 år sedan min pappa dog.
Vi tänder som vanligt ett ljus denna dag, och idag får det även lysa för att bringa hopp om att min mammas sambo kommer att bli helt återställd efter detta enorma trauma han har varit med om. ♥
Foto: Zimmer's alla rum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar