lördag 31 december 2016

BRING IT ON...

Det är alltid med en viss melankoli man lämnar det gamla bakom sig för att blicka framåt mot ett helt nytt år.

Också alltid tacksam över att ha fått ett år till av självaste livet...

Men just 2016 har för mig personligen varit ett tungt och tufft år, men ändå har jag lyckas fylla det med sådant som jag tycker mycket om.

Ett år där jag har lärt känna mig själv på ett helt nytt sätt, där jag fått redskap till att sätta gränser och framförallt att sätta mig själv främst...

Några mycket viktiga bitar har också blivit så mycket bättre, och som har gett mig en helt ny energi och en nytändning.
Jag brukar säga att jag har blivit en Annelie 2.0.

Men det är vägen tillbaka som är den svåraste, för man har förändrats, för att man inte hade något val.

Och det går absolut inte att gå vidare i gamla hjulspår, för det var dom spåren som gjorde mig sjuk.

Och att utföra samma arbete, men i nya spår är absolut inte det lättaste, och man gör det helt utan hjälp.

Det syns inte på utsidan hur insidan har förändrats och mår, och just därför är det så viktigt att man själv är tydlig med vad som är rimligt och hur mycket man kan ta på sig.

Tyvärr känner man sig ofta negativ, men i själva verket har man blivit realistisk.
Svårt, när man tycker saker är roliga, men vet att man måste sålla, och göra en sak i taget.

När man alltid varit en person som haft många bollar i luften, och haft mycket på listan att bocka av, kan det var frustrerande att bara göra en sak i taget, men huvudet säger genast ifrån när det blir för mycket info, för man har en så begränsad hårddisk idag...

Däremot så har jag märkt, att jag ofta får mer gjort, när jag gör just en sak i taget och är fokuserad på det. 
Att det i slutänden faktiskt vunnits tid och man lyckats göra mer än det som planerats.

Fler skulle behöva komma till samma insikt...

Att också ha nära anhöriga som är sjuka, och finnas där för dom när man själv inte är okej, har också varit otroligt påfrestande och energitagande, så även där gäller det att hitta rimliga gränser till vad som kan krävas utav en. En känslomässig balansgång.

Men det finns en anledning till att framrutan är större än backspegeln, och det är för att det är så mycket viktigare att blicka framåt.

Och eftersom det alltid bott en obotlig optimist i mig, så är det precis det jag gör.
Tar lärdom, och blickar framåt.

Kan säga att jag känner mig rätt färdig med 2016, så låt oss hoppas att vi har det bästa framför oss.

Ta hand om er och varandra, och med detta vill jag också få passa på att önska er alla ett riktigt 


❤ GOTT NYTT ÅR! 



Bild: Pinterest


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar