ROSA MOLN...

Detta måste väl ändå vara den absolut bästa tiden på året?

När den skira grönskan slår ut och när knoppar brister...

Som ett enda stort rosa moln tronar sig just detta körsbärsträd upp sig ute på Spikön här i Trollhättan.

I en svagt rosa nyans syns det tydligt på långt håll bland alla andra träd och liksom riktigt ropar på en att komma nära.

Stegen styrde mig dit och just då var jag alldeles ensam där, men inte helt utan sällskap.

Ljudet av humlor stod högt och dom var många i antal som flög snabbt från blomma till blomma för dess söta nektar och pollen.

Detta är vårkänslor på hög nivå och känslan att man överlevt ännu en mörk höst och vinter är alltid en sprudlande känsla då dessa årstider inte står högt på min lista...

Älskar ljuset och värmen som nu smyger sig på, detta gör alltid att min egen energi växlar upp
och att kreativiteten ökar.

Ett vårskrik hade absolut varit på sin plats, men vem är väl jag att skrämma iväg alla dessa humlor...♥

Foto: Zimmer's alla rum...

FÖRLORADE FOTOGRAFIER...

Ibland kan man bli så där överväldigande glad över något som kan vara svårt att förklara för någon annan.

Men häromdagen så höll jag på att städa och sortera här hemma bland gamla album och en hel del fotopåsar som man fick sina fotografier i, en gång i tiden när man både använde kamera och filmrulle.

Jag har alltid tagit enormt mycket foton och har alltid tyckt om att föreviga både det ena och det andra.

Så när jag nu hittade några gamla bilder på gamla kollegor och från butiker jag arbetat på i Stockholm, slog hjärtat några frivolter.

Så mycket foton som jag tagit genom åren på kollegor, butiker och skyltfönster.

Stoltheten man kände när man gjort sina första egna skyltningar och skyltfönster när man var ny i rollen som dekoratör. Naturligtvis var detta tvunget att fotograferas och förevigas! Och så fortsatte det.

Jag har fotograferat nyöppningar och ombyggnationer som jag varit med på, både här hemma och utomlands. Så roligt att se utvecklingen både när det gäller inredning, mode och skyltningar.

En och annan personalfest har också bidragit till foton.

Alla foton som har varit arbetsrelaterade har jag haft sparat i en låda på mitt arbete och det har alltid varit uppskattat när man plockat fram dessa bilder och gett upphov till diskussioner och även många skratt.

Att för nya yngre kollegor kunna visa hur det har sett ut och hur allt utvecklat sig har varit uppskattat.

Att med bilder kunna visa det man många gånger har pratat om är ett vinnande koncept och det handlar också om företagshistoria.

Bland fotografierna fanns även bortgångna kollegor som man minns med mycket värme och saknad.

Men för ett antal år sedan när jag kom till min arbetsplats på morgonen, så ser jag att denna låda står på bordet i lunchrummet alldeles tom...

En ny chef och en kollega hade tagit beslutet att "ja, men låt oss kasta allt detta i komprimatorn, det känns väl som en bra idé"...
Att ta ett sådant beslut om någon annans tillhörigheter trodde jag inte ens var möjligt.

Där och då var jag i chock och det kändes som att någon kapat en arm på mig och jag kommer aldrig någonsin kunna förstå ett sådant agerande. Jag var så arg och så ledsen.

Så många minnen från så många platser och på så många människor inom företaget.

Över 30 års företagshistoria borta i ett nafs och allt förklarades med nonchalans och en axelryckning.

Idag är jag själv företagshistoria då jag valde att lämna för två år sedan efter hela 35 år.

Ibland måste man bara följa sin moraliska kompass.

Men dessa foton som jag hittade häromdagen gjorde mig överlycklig, att jag faktiskt har några kvar i min ägo.

Det fick mig också att minnas en tid som var helt fantastisk yrkesmässigt, men genom dessa foton påmindes jag också om saknaden efter alla dessa bilder som försvann den där dagen i komprimatorn, som om dom aldrig någonsin hade funnits...♥ 

Bild: Pinterest

HOME AWAY FROM HOME...

Bästa känslan!

Vi kände att vi behövde komma iväg efter en lång tid som varit väldigt jobbig.

Det jobbiga har också en tendens att komma i ketchupeffekt och det är bara att hänga med i allt som sker och försöka beta av en dag i taget.

Sjukdomar, dödsfall och en hel del annat på den långa listan har skakat våran tillvaro alltför länge nu...

Det finns många platser att få uppleva och njuta utav, men vi återvänder ännu en gång till vår lilla plats på jorden. Home Away From Home.

Här mår vi alltid som bäst och kan också koppla av på absolut bästa sätt. 

Här är allt i ett mindre format och vi älskar denna lilla franska pärla vid namn Mandelieu La Napoule som ligger precis utanför Cannes.

Och denna Garden Studio som vi hyr ligger så centralt i byn och det är gångavstånd till allt som vi behöver, inklusive bästa stranden som ligger precis vid det vackra slottet Château de la Napoule.

Det engelska paret som vi hyr utav har kommit att bli fina vänner som vi håller kontakt med titt som tätt.

Dom bor precis runt hörnet i huvudbyggnaden och finns där i periferin om det skulle vara något.
Ömsesidig respekt och ibland gör vi någonting ihop.

Hörde av oss igår kväll om den fanns ledig när vi har semester och fick snabbt svar att så är fallet!
Bara att boka och att börja längta.

Nu väntar en operation och sedan hoppas jag att jag kan bocka av en jobbig sak på den långa listan...

Att få ha detta att se fram emot gör så mycket för den mentala hälsan och jag är så tacksam att vi ännu en gång kan komma iväg och ladda våra uttömda batterier.

Livet! ♥

Foto: Zimmer's alla rum...

BIOSTADEN TROLLYWOOD...

Förra veckan invigdes Trollhättans nya biograf Biostaden med pompa och ståt. 

Några dagar senare på fredagen infann vi oss för att se Avatar - The Way Of Water.

Kul också att kunna gå hela familjen, för det är inte så ofta man får till det numera...

Filmen gick i Salong 1 som är den största av sju salonger.
Detta är en riktig premiärsalong med över 200 platser, toppmoderna med bekväma fåtöljer och med gott om benutrymme.

Avatar var en perfekt film att se i denna stora salong med sin stora filmduk och ljudteknik.

Filmen som är hela 3 timmar och 12 minuter upplevdes inte alls så lång och det beror nog både på själva filmen och bekvämligheten.

Popcorn och läsk är alltid ett perfekt komplement när man är på bio, så även här.

Bion har byggts under 2022 och ligger på ovanvåningen i Odenhuset som tidigare varit fyllt med butiker.
En märklig känsla att man en gång i tiden arbetat i dessa lokaler som numera är ombyggda till denna så otroligt fina biograf.

Måste också bara få nämna biografens toaletter...lite otippat kanske, men dom var så otroligt fina och smakfullt inredda med grönt kakel och rutigt golv. Lyxig känsla även där alltså...

Känns kul att Trollhättan äntligen har fått en bio i denna klass och som drivs av Svenska Bio, då så många filmer har sitt ursprung i denna vår filmstad, Trollywood.♥

Foto: Zimmer's alla rum...

FREDAG & FUCK CANCER...

Ordet cancer är nog i min och mångas värld det mest negativt laddade ordet.

Alla känner någon som drabbats, eller så är man drabbad själv.
Kanske väntar man på att få ett besked om man har det och all den stress det innebär. 

Hur som helst så drabbas så många utav denna cancer och då inte bara den drabbade själv, hela familjer, vänner, kollegor...

Det senaste året har jag själv inväntat hela tre besked om jag drabbats själv och har fått uppleva allt vad denna väntan innebär men samtidigt fått glädjande besked varje gång.
Så tacksam!

Men jag har familj och vänner som drabbats och som nu kämpar på olika vis med denna så jävliga sjukdom.

Sedan lång tid tillbaka så har jag in emellan köpt mig olika armband från Ung Cancer med deras budskap: FUCK CANCER.

Nu har det kommit ett jubileumsarmband som är en specialutgåva för att fira att FUCK CANCER-armbandet nu firar hela 10 år!

Jubileumsarmbandet finns i tre olika färger: Beige, Brun och Teal.

Priset för varje jubileumsarmband är 150 kronor.

Alla intäkter går till Ung Cancers verksamhet för unga vuxna cancerdrabbade och närstående.

Jag själv slog till på ett armband i färgen Beige.

Vill du också beställa ett armband så gör du det enkelt här.

FUCK CANCER!

Foto: Zimmer's alla rum...

MAMMA 80 ÅR...

I tisdags fyllde min kära mamma hela 80 år!

Hon är inte mycket för att fira någonting överhuvudtaget, så denna dag fick passera med skönsång på telefon och ett blommogram från oss som familj.

I lördags åkte vi iallafall till Lysekil för att få fira lite till och överlämna några presenter.

Jag är ju precis tvärtom och försöker fira allt som går att fira...

Och lika olika som vi är, så bär vi också på lika många likheter.

Det är jobbigt när ens föräldrar blir äldre, sjuka och när man inte kan vara nära i vardagen för att hjälpa till.
En enorm maktlöshet och man känner ständigt att man aldrig kan ge tillbaka det man själv har fått.
Men jag försöker ändå alltid att göra mitt bästa.

Min mamma har haft flera hjärtinfarkter som hon mirakulöst överlevt vilken min pappa aldrig gjorde...
Hon drabbades också utav tarmcancer för inte allt för många år sedan och som hon också klarade sig igenom.
Men allt detta sätter sina spår på en människa och det är där man känner att man skulle kunna ha varit en stor hjälp i det vardagliga om man bott nära varandra, men nu är det inte så.
Och det är trots allt ett val som inte jag har gjort.

Har alltid tyckt väldigt mycket om denna bild på oss båda från 1969.

Den är tagen på vår balkong i min barndoms trygga Orminge.

Där är jag i min mammas trygga och starka famn.

Det vi inte visste när denna bild togs var att endast 10 år senare skulle min pappa gå bort i en hjärtinfarkt och att hon då endast 37 år gammal fick axla rollen som både mamma och pappa.

Och det gjorde hon med bravur!

Mina båda föräldrar kommer för alltid vara mina förebilder, genom all styrka dom båda visat i allt dom gått igenom.

Så tacksam för att min mamma trots sjukdomar längs vägen nu kunnat bocka av sin 80-årsdag, även om hon inte är någon firare av rang...

GRATTIS MAMMA!♥

 

STOCKHOLM...

 ...i mitt ♥

Fortfarande efter mer än 30 år senare så är det en mycket speciell känsla att få besöka sin gamla hemstad.

Jag är född på Nacka Sjukhus och uppvuxen i Nacka, närmare bestämt ute i Orminge.
Har bara fina barndomsminnen även fast dom grumlades i och med min pappas död 1979, men ändå, fina minnen som överväger.

Uppväxten med barndom, ungdom och början på vuxenlivet, allt detta formades i Stockholm.

Idag bor min mamma inte kvar utan flyttade på äldre dar tillbaka till Lysekil där hon kommer ifrån.

Så idag när vi besöker min gamla hemstad så är det hotell som gäller, vilket på ett sätt fortfarande känns lite knepigt...Man blir liksom turist i sin egen hemstad.

Min kärlek till Stockholm är stor och jag vet att jag uppskattar och ser denna stad med helt andra ögon än när jag bodde där. Då har man allt så nära och har inte riktigt förstånd till att uppskatta det på samma sätt som när man kommer och gör ett gästspel.

Jag brukar krama ut det bästa av dagarna när jag befinner mig här.
Och Magnus får snällt hänga på, men jag vet att han uppskattar det nästan lika mycket som jag...

Vi går och vi går och gör våra nedslag för god mat och dryck.
Insuper all denna storstadsatmosfär som är så annorlunda mot där vi bor i Trollhättan.

25 000 steg är en baggis att komma upp i enligt mitt armbandsur som räknar mina steg vareviga dag.

Vi plöjer City, Gamla Stan, Östermalm, Norrmalm, Södermalm, Djurgården och allt däremellan.

Och naturligtvis besöker vi Nacka, Orminge och även Gustavsberg ute på Värmdö, där jag bodde mina sista två år innan jag flyttade till Magnus och Trollhättan.

Det ända vi inte gjorde denna gång var att ta oss en tur ut till Saltsjöbaden, där jag gjorde mina absolut roligaste skolår i gymnasiet på Saltsjöbaden Samskola.

Men denna gång hann jag med något som betyder extra mycket...

En dag träffade jag min absolut äldsta vän, vi lärde känna varandra när hon var 6 månader och jag 1 år.
Vi sågs över en lunch och vi kunde ännu en gång konstatera att åren som går bara är en siffra.

Spontant hörde en annan barndomsvän av sig när hon såg via Instagram att vi befann oss i Stockholm.
Sådant uppskattas väldigt mycket!
Blev till och med inbjudna till hennes bröllop som idag har ägt rum i Sveriges vackraste stadshus!
(Läs Stockholms Stadshus)
Det skulle vara en efterfest och vi blev bjudna både till den och till ett boende. Vilken gästfrihet!
Dessvärre kunde vi inte delta, för jag hade ett viktigt möte i Göteborg igår som jag inte kunde ställa in.

Men ändå...
Detta gjorde att vi istället blev hembjudna till henne och hennes blivande man på vår väg från Stockholm.

Innan dess så hade jag besökt hennes mamma ute i Orminge som jag lovat, då jag för två år sedan hade besökt Orminge utan att ta kontakt.

Båda dessa möten värmde mitt hjärta!

Att träffas efter mer än 30 år är egentligen väldigt naturligt då det finns så mycket historia och minnen som man på varsitt håll bevarat.

Idag är Trollhättan mitt hem, men varje gång jag kommer till Stockholm, så är det som att den saknade pusselbiten faller på plats...

Och det är alltid med en liten sorg i hjärtat som jag lämnar.
Men väl hemma i Trollhättan igen så sköljer sig känslan över mig att "borta bra men hemma bäst", även om man som i mitt fall alltid kommer att ha "två hemma"...

Bjuder på en kavalkad av bilder från denna tripp.♥

Foto: Zimmer's alla rum...