onsdag 4 april 2018

DU VANDRAR SOM OFTAST ALLENA...

Hela Sveriges Lill-Babs, Barbro Svensson har gått bort i en ålder av 80...

Utan att känna henne, så slås man verkligen utav all kärlek hon lyckats sprida till alla i sin närhet, och jag beundrar henne verkligen för det.

Att välja snällhet, kärlek och att alltid visa omsorg för sina medmänniskor och framförallt för att alltid se och lyfta dom, detta är starka och fina egenskaper som alltför många saknar idag...

Dessutom verkar hon också ha varit en mycket stark och driven kvinna, med mycket skinn på näsan. 
Vilken kombo!

En förebild för många kvinnor efter henne...

I morse var Lasse Berghagen på TV4's Nyhetsmorgon, för att prata lite om livet tillsammans med henne och som gav dom deras gemensamma dotter och så mycket mer.

Att sitta och prata så fint och respektfullt om sin exfru, visar ju också denna stora kärlek som hon lyckats skapa runt omkring sig.

Denna intervju avslutades med att Lasse Berghagen bad om att få tillägna henne en dikt, som han skrivit vid ett tidigare tillfälle.

En dikt jag så väl känner igen, men som nu fick sig ett helt nytt liv...

Den är så vacker, och inte ett öga var torrt, vare sig i TV-studion eller här hemma...

Vill du också höra Lasse Berghagen läsa den, så kan du göra det här.



Du vandrar som oftast allena
På väg mellan vagga och grav
Din ränsel är fylld utav drömmar
Och längtan din vandringsstav

Så stark är din tro på en framtid
Att du anar ett mål där du går
Din ungdom finns med som en skugga
Från smultron och barfotaår

Visst möter du sorg och saknad
Det vore väl konstigt ändå
Om du skulle skonas från smärta
Om himmelen alltid var blå

Du går över blomstrande ängar
Din lovsång är fåglarnas sång
Från gryning till skymning du vandrar
Mot en väntande solnedgång

Visst möter du tvekan och tvivel
Ett vägskäl stjäl en minut
Förundran och ängslan gör sällskap
Vad väntar vid vägens slut?

Ett värdshus med gyllene salar
Rätter på silverne fat
Du vandrar som oftast allena
Med döden som färdkamrat

Med vad gagnar att gå här och grunna
Grubbel kan göra dig blind
Fördunkla det vackra och sköna
Försena vid grind efter grind

Vad gagnar att gå här och grunna
Du har din tid inget mer
Sjung du din lovsång till livet
Så var glad åt allt gott som det ger

/ Lasse Berghagen


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar