Ville verkligen hitta ett ställe där det skulle finnas mycket och franska antikviteter.
Googlade runt och fann denna lilla pärla till stad i hjärtat av Provence.
22 mil enkel väg fick vi köra från Mandelieu för att komma till L'Isle sur la Sorgue, som även kallas för Provences lilla Venedig.
Just L'isle sur la Sorgue är bland dom största i Provence på just antikviteter, utställarna och försäljarna är verkligen hur många som helst!
På vägen hit blev vi ändå fundersamma om vi verkligen var på rätt väg.
GPS:en tog oss ut på små kringelikrokvägar och det kändes till slut som om vi befann oss "In the middle of nowhere"...
Men när vi verkligen började närma oss slutdestinationen rådde inga tvivel längre!
Det var rena vallfärden hit.
Bilar från en massa olika länder som köade för att komma in i stan och för att hitta en parkeringsplats.
Mängder av människor som kom gåendes med korgar som skulle fyllas med diverse smått och gott.
Och när vi väl parkerat bilen och tog oss in i stan höll jag på att fullkomligen gå "bananas"!
Utställare och försäljare precis överallt. På gator och torg. I nästan varenda byggnad och i trädgårdar och bakgårdar...
Så mycket vackert att se på ett enda ställe!
Utomhusmarknaden längs vattnet var också indelad och organiserad. Mat för sig och antikviteter för sig.
Denna lilla stad i sig, var ju också så otroligt pittoresk med alla små broar och restauranger som låg precis vid vattenytan. Som sagt, Provences lilla Venedig.
Så mycket man skulle vilja fått med sig hem, men man är ju väldigt begränsad när man är på resande fot...
Men för mig var det ett otroligt inspirerande och givande besök ändå.
Att få fyllas så till bredden med alla intryck av sådant man tycker så otroligt mycket om räcker gott och väl för mig. Sånt kan man leva länge på.
Vet inte hur många bilder jag tog, men det blev en hel del och därför kommer det en gedigen bildkavalkad av allt det vackra!
Och visst fick jag köpt med mig något litet ändå.
Jag fick mig en gammal vacker fransk sifon i transparent glas med frostad text, anno 1927.
Jag lyckades till och med att pruta ner den 80 kronor, vilket är en stor bedrift för mig som aldrig riktigt förstått mig på denna konstform. Man lär så länge man lever... ;)
Och även om inte Magnus var lika "bananas" över denna upplevelse, så är jag oerhört tacksam att han ville följa med mig. Utan honom hade jag aldrig kommit hit, med eller utan GPS! ♥
Foto: Zimmer's alla rum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar