måndag 20 november 2017

NOVEMBER...

...är en mörk månad för mig på mer än ett sätt.

I morgon är det 38 år sedan min pappa gick bort, och det är alltid en jobbig dag...

I alltför många år efter det hade jag så svårt för att fira jul och se någon äkta glädje med det.

Det var först när jag fick egna barn som det vände för mig, och sedan dess betyder julen väldigt mycket för mig.

Men november är november...

För tre år sedan, också i november dog min farbror Bent i Danmark, min sista länk till min pappa, och som betydde mycket för mig.
Det var genom honom jag fick mig många fantastiska historier om min pappas uppväxt i Aalborg, som jag lagt i minnenas arkiv och vårdar ömt.

För en vecka sedan fick jag det sorgliga beskedet att min farbror Bents fru Inger gått bort.
Och även om det var det bästa för henne själv, så gör det så otroligt ont när hela generationen före en själv försvinner...

Så mycket tankar, minnen och känslor som passerar genom kropp och knopp.

Förra året vid den här tiden gick också en kär kollega till mig bort i cancer, efter att ha förlorat kampen mot denna ondskefulla sjukdom.

Förra året också vid den här tiden, var det nära att min mammas man höll på att stryka med, efter komplikationer under en operation.

Min mamma har legat inne på sjukhus ännu en gång, då dom inte lyckats med att få henne frisk efter hennes senaste bukoperation som gjordes för drygt två månader sedan.

Många år har nu passerat sedan hon sist mådde bra, och efter två hjärtinfarkter och tarmcancer så hade man ju hoppats att så vore fallet.

I veckan har min älskade svärfar opererats, och själva operationen har gått bra, men flera prover väntas det svar på, så ännu en gång den där väntan och ovissheten, som tär på både den som drabbas och den som står bredvid.

I helgen som var träffade jag på en kär gammal vän, som också hade ledsamma nyheter att berätta...

Ett axplock ur vardagen i november.

Ni vet när man går omkring och har den där ledsamma känslan i hela kroppen, och tårarna ständigt bränner innanför ögonlocken, men man tillåter sig inte riktigt att känna på riktigt.
Man ler och jobbar på, och ingenting syns där på ytan, men på insidan håller alla känslor på att svämma över...den känslan...

Novemberkänslan!



Bild: Pinterest

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar