Om min pappa hade levt hade han idag den 22 juli fyllt 100 år!
Tycker att det är värt att firas även fast han inte finns med oss sedan mycket länge.
Han blev bara 57 år och jag själv var bara 11 år när han dog.
En hjärtinfarkt vände upp och ner på livet på mindre än en sekund...
Efter att ha suttit tillsammans och ätit middag precis som vanligt för att en stund senare se sin pappa för sista gången när han blev hämtad på bår av ambulanspersonal är starka bilder som för alltid lever sig kvar på näthinnan.
En saknad som är svår att förklara för någon som inte gått igenom samma sak.
En saknad som varit konstant genom hela mitt liv.
Men man lär sig ju att hantera denna saknad och med åren som byggs på så finns den där om än i periferin.
Allt som man går igenom i livet och vill dela med sina närmsta, där har alltid min pappa saknats.
Men jag bär med mig så mycket av min pappa ändå och jag är stolt över att bära hans namn och dom värderingar som i grunden kännetecknade denne man.
Och som jag idag vet även kännetecknar mig...
Min pappa föddes 1922 i Aalborg, Danmark och i mycket tidig ålder tog han ställning under andra världskriget och gick med i Danska Motståndrörelsen. Han anslöt sig även till CBU-korpset i Danmark och dess Udryckningskolonner och även Statens Luftværnsskole. Där han till sin tjänst visade sig vara ”Særdeles egnet”.
Stora ställningstagande av en ung man under andra världskriget.
Känner en enorm stolthet över min pappa, och en tacksamhet över att från mycket tidig ålder fått med mig civilkurage, rättvisepatos och människors lika värde.
Min pappa hade ju verkligen en alldeles egen och fascinerande historia att berätta, både som medlem av den Danska Motståndsrörelsen under andra världskriget, och sedan som sjöman under många år och som sett världens alla hörn. Och precis som Pippi Långstrumps pappa hade även min pappa en apa till sjöss men som hette Chicco.
Gestapo har letat efter honom i hans föräldrahem och han gömde sig undan i dom danska skogarna under mycket lång tid. Engelsmännen släppte ner förnödenheter från sina flygplan under denna tid, till dom som höll sig gömda.
Detta var också en tid som hans själv valde att inte prata så mycket om, för han hade både sett och varit med om mer än vad man kanske skulle önska...
Naturligtvis är detta en historia som jag själv är så otroligt stolt över och som jag själv har låtit gå vidare till mina söner. En viktig historia, för den får heller aldrig glömmas.
Men han som alla andra människor hade ju även sina fel och brister och längs vägen i mitt liv så har det dykt upp överraskningar så som halvsyskon som man inte vetat om och inte bara en gång...
Men detta är ju tyvärr inget ovanligt varken då eller nu, och i mitt fall intalar jag mig att det handlar om en generationsfråga, en generation som ofta valde att lägga locket på, för att man där och då trodde att det var det bästa att göra.
Men detta bär jag också med mig och lever mitt liv med valet att aldrig göra detsamma.
Mina barn har aldrig haft en morfar, men jag har alltid låtit honom vara närvarande i deras liv genom att alltid prata och berätta om honom.
Min yngste son har ju valt att hedra honom genom att ta efternamnet Zimmer och med flera av sina tatueringar som jag tidigare berättat om här på bloggen.
79, för att det var det året som han dog.
Leo John Osvaldus Zimmer, var min pappas fullständiga namn.
Den vita fredsduvan, där uppe bland molnen, symboliserar hans åtaganden och hans önskan om en fredlig värld.
En man som under sin livstid hann med mer än dom flesta, men som till syvende och sist hade sin absolut viktigaste roll som min pappa...
Idag åker danska flaggan fram och vi spiser smørrebrød med en Carlsberg.
Grattis pappa på din 100-årsdag och tillykke med fødelsedagen!♥
LEO ZIMMER
22/7-1922 - 22/7-2022
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar