MAMMA 80 ÅR...

I tisdags fyllde min kära mamma hela 80 år!

Hon är inte mycket för att fira någonting överhuvudtaget, så denna dag fick passera med skönsång på telefon och ett blommogram från oss som familj.

I lördags åkte vi iallafall till Lysekil för att få fira lite till och överlämna några presenter.

Jag är ju precis tvärtom och försöker fira allt som går att fira...

Och lika olika som vi är, så bär vi också på lika många likheter.

Det är jobbigt när ens föräldrar blir äldre, sjuka och när man inte kan vara nära i vardagen för att hjälpa till.
En enorm maktlöshet och man känner ständigt att man aldrig kan ge tillbaka det man själv har fått.
Men jag försöker ändå alltid att göra mitt bästa.

Min mamma har haft flera hjärtinfarkter som hon mirakulöst överlevt vilken min pappa aldrig gjorde...
Hon drabbades också utav tarmcancer för inte allt för många år sedan och som hon också klarade sig igenom.
Men allt detta sätter sina spår på en människa och det är där man känner att man skulle kunna ha varit en stor hjälp i det vardagliga om man bott nära varandra, men nu är det inte så.
Och det är trots allt ett val som inte jag har gjort.

Har alltid tyckt väldigt mycket om denna bild på oss båda från 1969.

Den är tagen på vår balkong i min barndoms trygga Orminge.

Där är jag i min mammas trygga och starka famn.

Det vi inte visste när denna bild togs var att endast 10 år senare skulle min pappa gå bort i en hjärtinfarkt och att hon då endast 37 år gammal fick axla rollen som både mamma och pappa.

Och det gjorde hon med bravur!

Mina båda föräldrar kommer för alltid vara mina förebilder, genom all styrka dom båda visat i allt dom gått igenom.

Så tacksam för att min mamma trots sjukdomar längs vägen nu kunnat bocka av sin 80-årsdag, även om hon inte är någon firare av rang...

GRATTIS MAMMA!♥