UTMANINGEN...

...en film om den sjuka jobbstressen.

I hela Sverige pågår just nu en kampanj, Utmaningen, som man kan se lite överallt i landets alla städer.

I kampanjen ingår även denna film som ni kan se nedan.

Det är Arbetsmiljöverket som står bakom kampanjen som gör oss upplysta om att från och med den 31 mars 2016, börjar föreskrifterna som Arbetsmiljöverket i samråd med arbetsmarknadens parter tagit fram, att gälla.

Sedan 2010 har antalet sjukskrivningar som är stressrelaterade ökat med hela 70 %.

32 000 personer/år blir sjukskrivna med diagnoser som tyder på utbrändhet.

200 personer/år dör...

För egen del känns det olustigt att ha blivit en av dessa 32 000, en i statistiken.

Det trodde jag aldrig, men vi finns inom alla yrkesgrupper.

Tyvärr visar ju siffrorna att jag inte är ensam, men det är precis det man känner sig när det händer.

Och därifrån ska man börja en resa från en plats man aldrig tidigare befunnit sig på, för att ta sig till en destination som man inte riktigt vet om man kommer att nå.

Jag försöker att se allt med en positiv attityd, att detta ska mynna ut i en erfarenhet som gör mig starkare och ännu bättre som människa, även om jag som älskar att resa, gärna hade velat vara utan just denna...

Vi har en kropp som vi förväntar oss ska fungera, den ska liksom bara finnas där.

Den jobbar hårt i det dagliga arbetet, och den jobbar hårt för att vi ska bli friska när vi är sjuka.

Den bygger muskler, när vi anser att vi behöver fler, och den försöker minska i omfång när vi tycker att den har gått och blivit för stor...

Och för oss kvinnor, om vi vill och kan, så kan denna kropp skapa liv.

Den är fantastisk helt enkelt, vilken följeslagare att få ha med sig på livets resa...!

Men vad gör vi när den ropar på oss tillbaka?

När den sänder ut den ena varningssignalen efter den andra? Lyssnar vi? Tar vi hand om den?

För även där är ju kroppen också fantastisk, den talar om för oss rätt så tydligt, att vi ska ta hand om oss, skydda oss, sakta ner och lyssna.

Men för oftast döva öron.

För vi har inte tid...

Så var det för mig.

Jag fick nog alla varningssignaler som fanns att få, men jag hade verkligen inte tid att lyssna på dom.

Jag skulle räcka till för allt och alla, räcka till för alla krav, rimliga som orimliga, så jag hade liksom inte tid att räcka till för mig själv.

Och i slutänden är det ju ett alldeles för högt pris att betala.

För ingen vill väl betala ett överpris för någonting, oavsett vad det gäller?

Jag blev sjuk i oktober efter att ha gått runt i ett tillstånd alldeles för länge.

Nu är jag på väg tillbaka, och det är precis som kampanjen, en utmaning...

Och som den manlige läraren i filmen säger:
- Jag älskar mitt jobb, även fast det var det som nästan tog kål på mig.

Se filmen, den är otroligt viktig!

Och snälla ni, ta hand om er och lyssna på era fantastiska kroppar, dom ska hålla ett helt liv, även utanför jobbet, det glömmer man tyvärr bort ibland...♥

Foto: Zimmer's alla rum...