Jag tänder alltid ett ljus för min pappa och för alla andra som inte längre finns med oss.
Mycket känslor och många minnen passerar revy, en dag som denna.
Och den där gränsen mellan liv och död, som på något vis är så hårfin att man knappt kan ta det till sig.
Har en kär gammal kollega som kämpar som fan mot sin cancer som hon fick precis i samma skede som hon skulle gå i sin efterlängtade pension.
4 år som bara har handlat om att besegra denna jävla sjukdom, men som ändå på något vis ser ut att stå som ensam segrare på slutet...
Det gör så ont i mig att stå bredvid på avstånd och följa denna kamp som hon med sin familj utför.
Jag väljer idag att tända ett ljus för alla dom som inte längre finns med oss på vår resa, för alla dom som kämpar mot att inte besegras av döden, och till sist för alla dom som stod eller står bredvid när det är som allra värst och jobbigast.
Ikväll kommer jag att vara bland en massa härliga kollegor då vi firar ett 240-årskalas.
Två fyller 40, två 50 och en 60.
Viktigt att fira allt som går att fira, att ta vara på dom små stunderna som förgyller hela ens existens...
Och för mig känns det som otroliga ytterligheter att en kär gammal kollega kämpar som fan mot en sjukdom som cancer, och samtidigt fira livet tillsammans med övriga kollegor.
Men samtidigt så är det detta som är livet, och så länge jag kan och har möjlighet, så väljer jag livet! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar