Som det här med, om gamla soffor kan känna?!
För kan dom det, hur har det då känts för våra gamla trotjänare som idag efter 25 år bara åkte ut med armstödena före...
Här har dom troget stått stadigt på sin plats i alla år. Tjänat oss väl och varje dag!
Tänk om dom kunde tala...
Här har åtskilliga timmar framför dumburken spenderats, många samtal och vänner har haft sin plats i dom. Måltider har ätits, fast det är i köket dom ska intas...
Barnen har suttit, legat, klättrat och växt på och med dom.
Ibland har dom fått agera säng för nattgäster.
När man varit sjuk, har man krupit upp med täcke och kudde och tyckt lite synd om sig själv. Det har känts tryggt. En del av familjen...
Men sakta och säkert har förfallet kommit.
Den lite nedsuttna känslan, skinnet som tappat sin lyster och t.o.m färg på sina ställen.
Tanken på nya har kommit...Men vi har inte haft bråttom...Och nu är dom borta!
Körda till tippen i all sin falnade glans...utbytta mot två nya fasta och fina som t.o.m står på stadiga ben!
Tänk om det hade varit jag...bli utbytt nu när lite krämpor smyger sig på, läsglasögonen måste ha högre styrka och en och annan rynka letar sig fram...!
Men nu vet jag ju som sagt inte om soffor kan känna, och själv ska jag väl än så länge vara tacksam att jag inte är just en soffa...! :)
Foto: Zimmer's alla rum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar