DAGS ATT PUSTA UT...

I fredags var det alltså dags för min yngste att ta studenten, och det är alltid känslosamt en sådan dag!

Vädrets makter bjöd på uppehåll när dom sprang ut, och det är ett sånt lyckorus som sprids genom alla som befinner sig på plats.

Med en champagnefrukost som sätter starten för dagen, blir ju denna dag en enda lång fest för alla dessa studenter.

Vi har aldrig varit någon jättestor släkt, men det är så härligt när alla ändå kommer.

Alla kunde inte närvara vid utspringet, men kom senare till maten.

Farmor och farfar kunde inte komma, helt och hållet på grund av hälsoskäl, för jag vet vilka som annars hade kommit först!
Naturligtvis var detta något vi alla kände oss sorgsna inför, men hälsan kommer först, och mitt där ute bland alla så kunde han ändå "Face-Time:a" med dom...♥

Och dagen till ära så ville sonen bära den skånska flaggan, som en hyllning till just farmor och farfar och till den skånska halva som han själv består utav.

Och mitt i detta folkhav av studenter, anhöriga och vänner, och bland en hel del utav världens alla flaggor, så kommer den lokala tidningen fram till just honom!

Det var den skånska flaggan som hade fångat deras intresse, och han blev både intervjuad och fotograferad, och var i tidningen dagen efter!

Det röd/gula från den skånska flaggan återkom i vissa saker under hela dagen och kvällen, såsom i tårtan och diverse dryck...

Härlig att också så många utav hans vänner och fotbollskompisar kom och firade honom, vilket också gjorde att vi hade en riktigt rolig kväll allihop där ute i trädgården.

Och talet som jag höll, klarade jag utan att fälla en enda tår...?!
Rösten svajade, men som sagt, inte en enda tår, vilket är en oerhörd bedrift när det gäller mig.

Tack alla som gjorde detta till en dag att minnas framförallt för honom, men också för oss! 

♥♥♥

Foto: Zimmer's alla rum...