Tidigare idag hörde en gammal god kollega och vän av sig till mig och undrade om jag var hemma vid lunchtid.
Och eftersom jag är sjukskriven så brukar jag ju normalt vara det...
Men just idag var jag iväg på några ärenden med mina båda söner.
Vi bestämde att höras av frampå, efter jul och nyår.
Men väl hemma igen, så plingar det på dörren, och där står Anki med en liten julklapp och för att muntra upp mig lite grann.
Människor som Anki växer inte på träd, som alltid har tid att höra av sig, och som alltid har tid att visa omtanke och empati.
Och vilken söt julklapp jag fick, i form av en tung tomte som hon själv gjutit i betong.
Så fin i all sin enkelhet, och kolla bara dom barfota fötterna.. Så söta!
Tack snälla Anki för att du är du, och din omtanke är som den bästa av mediciner.♥
Foto: Zimmer's alla rum...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar