Ibland blir man så där otroligt positivt överraskad och denna gång kom också överraskningen så otroligt passande...
I måndags var jag med om en olycka på bussen. När jag ska kliva av så hinner inte hela jag ut ur bussen förrän dörren slår igen. Detta blir som en hård knuff rätt ut i tomma intet och jag faller som en fura utan att ha något att greppa tag i.
Slår sönder högra knät, tar i med båda händerna på olika sätt så att naglar knäcks på höger hand och vänster hand böjs åt helt fel håll. Slår i armbågarna och ansiktet, men glasögonen tar den smällen.
Allt går ju så otroligt fort och man hinner inte fatta vad som händer.
Normalt sett när man ramlar brukar man ju vara snabbt på fötter och lite genererat kolla sig omkring så att ingen har sett, men jag kom verkligen inte upp.
Efter mycket om och men så kommer busschauffören ut och undrar hur det går...
Jag var inte så road och påpekade att man får ju gärna hinna ut ur bussen innan han slår igen dörrarna.
Fick till svar att bussen var ny...Jösses!
Kom till slut upp och tog mig till jobbet där jag fick tvättat rent mina skador och jobbade på med knäckta naglar, trasiga och blodiga byxor och ont lite överallt.
På natten vaknade jag av en sådan värk i nacken och kunde inte lyfta på huvudet och kände en svullnad bak i nacken.
Det fick bli både läkarbesök som i sin tur genererade i besök hos sjukgymnast.
Skada på nacken och ena axeln och generellt blåslagen lite överallt och därmed sjukskriven.
Och i onsdags fyllde både jag och sonen år och det skulle naturligtvis firas, då jag blev 55 och han 30.
Dock hade man ju hoppats på att känna sig bra en dag som denna, då detta var planerat sedan länge.
Bara att bita ihop och göra det bästa av situationen och vi blev ordentligt firade båda två.
På kvällen hade dessutom Magnus och yngste sonen bokat bord på Hamnmagasinet här i Trollhättan och jag såg fram emot detta och deras goda och stenugnsbakade biancopizza.
Men där tog det stopp, då jag inte kunde skära i en pizza. Fick bli deras risotto som bara var att sleva in...
Och det är när vi sitter där som den där överraskningen kommer per telefon.
En man och kvinna ringer och sjunger och gratulerar och jag kan absolut inte koppla ihop vem dessa är.
Det visar sig vara två gamla vänner som vi inte träffar så ofta och bara det var ju en härlig överraskning!
Men det stoppar inte där, utan jag får frågan vad vi gör på fredag kväll och som sagt, just nu inga större planer alls...
Då blir jag och Magnus bjuda på denna föreställning av Rocky Horror Show där mannen är scenmästare. Hur härlig överraskning var inte detta?!
Dessutom så passande när man tycker att allt känns lite extra tufft och ledsamt och man har ont överallt.
Så igår var vi och fick ryckas med av denna så speciella musikal.
Nu kunde jag ju inte ryckas med till fullo då jag fick hålla mig stilla och applådera med en hand, men det var ändå en härlig upplevelse med bra musik, starka röster och bra scenografi.
Några få bilder lyckades jag ta och dom bjuder jag naturligtvis på.
En riktigt härlig överraskning som också kändes som en liten rehabilitering...♥
Så glad att det blev en lyckad kväll och kände att det blev extra bra när du skrev om olyckan du råkat ut för! ❤️
SvaraRadera