STOCKHOLM...

 ...i mitt ♥

Fortfarande efter mer än 30 år senare så är det en mycket speciell känsla att få besöka sin gamla hemstad.

Jag är född på Nacka Sjukhus och uppvuxen i Nacka, närmare bestämt ute i Orminge.
Har bara fina barndomsminnen även fast dom grumlades i och med min pappas död 1979, men ändå, fina minnen som överväger.

Uppväxten med barndom, ungdom och början på vuxenlivet, allt detta formades i Stockholm.

Idag bor min mamma inte kvar utan flyttade på äldre dar tillbaka till Lysekil där hon kommer ifrån.

Så idag när vi besöker min gamla hemstad så är det hotell som gäller, vilket på ett sätt fortfarande känns lite knepigt...Man blir liksom turist i sin egen hemstad.

Min kärlek till Stockholm är stor och jag vet att jag uppskattar och ser denna stad med helt andra ögon än när jag bodde där. Då har man allt så nära och har inte riktigt förstånd till att uppskatta det på samma sätt som när man kommer och gör ett gästspel.

Jag brukar krama ut det bästa av dagarna när jag befinner mig här.
Och Magnus får snällt hänga på, men jag vet att han uppskattar det nästan lika mycket som jag...

Vi går och vi går och gör våra nedslag för god mat och dryck.
Insuper all denna storstadsatmosfär som är så annorlunda mot där vi bor i Trollhättan.

25 000 steg är en baggis att komma upp i enligt mitt armbandsur som räknar mina steg vareviga dag.

Vi plöjer City, Gamla Stan, Östermalm, Norrmalm, Södermalm, Djurgården och allt däremellan.

Och naturligtvis besöker vi Nacka, Orminge och även Gustavsberg ute på Värmdö, där jag bodde mina sista två år innan jag flyttade till Magnus och Trollhättan.

Det ända vi inte gjorde denna gång var att ta oss en tur ut till Saltsjöbaden, där jag gjorde mina absolut roligaste skolår i gymnasiet på Saltsjöbaden Samskola.

Men denna gång hann jag med något som betyder extra mycket...

En dag träffade jag min absolut äldsta vän, vi lärde känna varandra när hon var 6 månader och jag 1 år.
Vi sågs över en lunch och vi kunde ännu en gång konstatera att åren som går bara är en siffra.

Spontant hörde en annan barndomsvän av sig när hon såg via Instagram att vi befann oss i Stockholm.
Sådant uppskattas väldigt mycket!
Blev till och med inbjudna till hennes bröllop som idag har ägt rum i Sveriges vackraste stadshus!
(Läs Stockholms Stadshus)
Det skulle vara en efterfest och vi blev bjudna både till den och till ett boende. Vilken gästfrihet!
Dessvärre kunde vi inte delta, för jag hade ett viktigt möte i Göteborg igår som jag inte kunde ställa in.

Men ändå...
Detta gjorde att vi istället blev hembjudna till henne och hennes blivande man på vår väg från Stockholm.

Innan dess så hade jag besökt hennes mamma ute i Orminge som jag lovat, då jag för två år sedan hade besökt Orminge utan att ta kontakt.

Båda dessa möten värmde mitt hjärta!

Att träffas efter mer än 30 år är egentligen väldigt naturligt då det finns så mycket historia och minnen som man på varsitt håll bevarat.

Idag är Trollhättan mitt hem, men varje gång jag kommer till Stockholm, så är det som att den saknade pusselbiten faller på plats...

Och det är alltid med en liten sorg i hjärtat som jag lämnar.
Men väl hemma i Trollhättan igen så sköljer sig känslan över mig att "borta bra men hemma bäst", även om man som i mitt fall alltid kommer att ha "två hemma"...

Bjuder på en kavalkad av bilder från denna tripp.♥

Foto: Zimmer's alla rum...